Bara en gnutta färg

I somras hann jag med att måla en del småsaker som blivit liggande oklara en längre tid. Det var sådant där pyssel där själva målandet tog fem minuter, men det allt runt omkring, att plocka fram färg och röra upp den, hitta en pensel, lägga ut skyddsunderlag och torktid efter målning, är det som tar tid. Under semestern fick jag i alla fall en massa av dessa ting avklarade. Ett projekt var att stryka ett tunt, tunt lager färg på halvmånebordet.

När jag fick bordet (för flera år sedan) var det i ganska dåligt skick och mycket smutsigt, så jag tvättade av skivan och då följde all gammal limfärg med. Det var ju rätt osmart att göra så, kan jag ju tycka nu, men gjort är gjort! Skivan var rätt så ful, den var inte snygg trären utan hade flera fula mörka fläckar (som brännmärken), och då började jag fundera på hur jag skulle måla den så att den passade ihop med underredet, som har originalfärgen kvar i en gråvit ton. Efter att ha funderat på både svart, mörkgrå och vit färg så landade jag i att blanda en egen gråvit ton och stryka ett mycket tunt lager för att få det att se lika slitet och nött ut som på underredet.

Jag blandade själv en nyans av Gysinges vita och grå linoljefärg (jag köpte små färgburkar, det gick ju inte åt mycket färg alls) och använde sedan mycket sparsamt med färg på penseln. När färgen var halvtorr gned jag bort en del av den med stålull och trasor. När färgen var helt torr la jag på ett lager ofärgat vax och avslutade med att polera ytan, så att den nu är sammetslen och har en lätt glans. Jag är jättenöjd med ytan nu, bordsskivan är precis ton i ton med underredet och träet tittar fram här och var, ungefär som att det var naturligt slitet.

Spillkum från loppis, klot av kvistar från Blomsterlandet och betongljusstakar i fönstret av Tove Adman.